Paus

25:an det är den väg vi så ofta åker. Det finns många anledningar för oss att åka till både Nybro och Kalmar.
Snart är det 15 år sedan vi flyttade hit och började besöka dessa två orter. Redan från början la jag märke till att skyltarna om P-fickor hade en tilläggsskylt. Den har jag nog aldrig sett någon annan stans. Det har hänt när jag åkt sträckan med vänner ortsbor att jag frågat dem om de vet varför det är skyltat på det viset. Ingen har svar, de verkar inte ens lagt märke till det lilla tillägget.

Men jag funderar. Är det förbud att stanna mer än 5 minuter, eller en uppmaning att ta sig en fem-minuters-paus? Är det någon som kollar hur länge man blir ståendes? Känner ibland en lust att testa, se om jag blir påkommen. Men vad ska jag göra på en liten parkeringsficka? Ja det är ju klart; kan ju alltid sitta och filosofera över just paus.

Med ett långt förflutet i skolans värld känns det för mig naturligt att rast är synonymt med paus. En liten stund då man gör något helt annat.
Livet med alla ska och måsten flyter på och allt emellanåt blir det en rast för lite vila och så fortsätter det.
Fast nu som pensionär kan jag nästan vända på det hela. Tiden selar iväg med om, när och hur jag vill med jämna avbrott för ska och måste.

Paus är nu inte bara vila. Paus är att stanna upp och ta mig tid att fundera på vad jag håller på med; är det viktigt eller bara bråttom? Den energi jag har vill jag ju ska användas väl, inte bara låta den pysa ut på något till ingen nytta. 

Det här är en av mina vackra rosor. Den har inte bara en liten rast, den har viloperiod. Det har jag också. Rosen kommer kommer tillbaka. Jag tycker mig också vara i en viloperiod. Väntar med spänning på att någon (av alla inkopplade läkare) ska hitta felet. Sen så........

Även om tillvaron är satt på sparlåga finns det mycket jag kan göra. Det är bara det att ibland tror jag att det bästa är att göra ingenting. Men det onda kan dyka upp då med.

Hela stora träningsprogrammet som jag fått under den här tiden har jag förpassat. Min fysioterapeut och jag var överens om att det inte gör någon nytta för mig. Men när jag tagit mina små promenader tar jag en paus, sätter mig på stolen, drar i bandet och tränar kondition. Det går inte på en kafferast att få upp pulsen med bara armrörelser. 

Andrum är också en synonym till rast. Bortse från tanken att stanna upp och flåsa färdigt. Tänk istället på den tid man ger sig för att låta själen hinna ifatt kroppen. 

Att vila i tacksamhet mitt under en dålig dag är lika skönt som tystnaden efter ett oväsen.